Renströmska – högst upp

– Men det var extremt svårt att föreställa sig hur lägenheten skulle se ut. Vi klättrade upp hit på en stege, till en öppen råvind med plywoodskivor och duvor, berättar Christina Hallin målande och sveper ut med armen över vardagsrummet. 

Har stått i kö sedan 2008

Det är rent och snyggt med glänsande ekparkett, vita väggar och ståtliga sex meters takhöjd, ljusår från den ruffiga vindsmiljön före ombyggnationen.

– Vi ställde oss i kö 2008 och tänkte att det här nog skulle bli en fräck lägenhet. Vi var inte oroliga för att den inte skulle bli fin men trodde kanske att det skulle vara lite mörkt i och med att det såg ut att vara få fönster. Men mörkt är det absolut inte, tillägger Christina.

– Vi hade bara byggritningarna att utgå från. Men från dem kunde jag göra en 3D-modell som gjorde det lättare att förstå hur lägenheten skulle se ut, säger maken Jan-Eric Hallin och fortsätter:

– Det var kul att följa byggubbarna. De gick omkring med ritningarna, kliade sig i huvudet och kollade hur innerväggarna skulle sitta. Det är vinklar och vrår överallt här. 

Antikvarisk expertis

Det var ordning och reda när byggnaden på Sanatoriegatan i Kålltorp förvandlades till bostäder. Eftersom Renströmska sanatoriet har ett kulturhistoriskt värde skedde alla förändringar i samarbete med antikvarisk expertis där de befintliga förutsättningarna fick styra över de 57 bostadsrätternas utformning. Därför är inte heller den ena lägenheten den andra lik.

Här finns allt ifrån enrummare till en sexa i två etage, även om flertalet bostäder rymmer mellan två och fyra rum. Gemensamt för dem alla är att insatsen var hög och månadskostnaden låg. Inför inflyttningen under 2010 kostade exempelvis den billigaste ettan drygt 1,4 miljoner medan den dyraste femman gick på nästan fem miljoner kronor mer. Å andra sidan var månadsavgiften bara omkring 1 100 respektive 4 100 kronor, inklusive värme, vatten och parkering. 

Diskussion om köksön

Hallins var med på ett tidigt stadium och involverade i hur etagelägenheten skulle se ut. Och fick se den nya bostaden växa fram.

– Vi tyckte att standarden var hög från början och valde köksluckor, vitvaror, köksmaskiner och innerdörrar. Det var mycket diskussioner om köksön, vi mätte och räknade, men i slutändan blev det ungefär som arkitekten föreslog, säger Christina.

Den oumbärliga skänken, med vit underdel och en bastant skiva av ek, står mitt på de öppna köksytorna och flankeras av två pallar. Strax intill finns ett matbord och framför den franska balkongens dubbeldörrar står två smäckra fåtöljer. Här sitter Jan-Eric och Christina gärna och blickar ut över Renströmska parken. Därifrån är det inte långt till Skatås och Härlanda tjärn. 

Både i stan och på landet

– Det känns som att bo både i stan och på landet. Det var lite det som gjorde det, kombinationen. Att vi inte har balkong gör ingenting. Vi har ett lantställe och det räcker gott, tycker Christina.

– Härifrån cyklar man lätt in till stan. Och det är fantastiskt med Skatås, man kan enkelt komma ut i naturen och gå hundpromenader åt alla håll, tillägger Jan-Eric.

Och det var just omgivningarna som gjorde att Renströmska sanatoriet en gång i tiden placerades just här. I början av 1900-talet dog omkring 10 000 människor varje år av lungtuberkulos och det enda botemedel man kände till var frisk luft. Och det fanns det gott om kring Kålltorp tack vare den generösa gran- och tallskogen. 

Höll på att gå om intet

Den som möjliggjorde lungsjukhuset hette Sven Renström. Han var en handelsman som arbetade sig upp, blev miljonär och före sin död instiftade Renströmska fonden. Denna kom att finansiera olika byggnationer i Göteborg.

Men först höll planerna på att gå om intet. Fonden omfattade endast projekt inom stadens gränser och den tilltänkta platsen visade sig tillhöra Örgryte socken. Efter att ärendet behandlats av självaste Konungen utfärdades ett dekret som införlivade området med Göteborg. Nu kunde tomten köpas in.

Sanatoriet ritades av arkitekten Ernst Torulf och stod klart 1913. Det erbjöd 190 vårdplatser och rymde förutom operationsrum och läkarmottagningar också en ståtlig liggbalkong på husets södersida, vilken senare utökades med liggterrasser och en extra paviljong.

Med upptäckten av penicillinet sjönk förekomsten av tuberkulos i Sverige. Renströmska blev en lungklinik och användes därefter för bland annat äldrevård och psykiatri, stod tom under ett par år innan ombyggnaden till bostadsrätter påbörjades 2006. 

För mycket trädgårdspyssel

– Det känns att det är ett hus med en historia. Men man får ingen sjukhuskorridorkänsla här uppe eftersom ytorna ju har varit vind, säger Christina.

Tidigare bodde hon, Jan-Eric och de två vuxna barnen i ett hus i Kållered. Men när familjen skaffade sommarstuga blev det för mycket trädgårdspyssel och annat och de valde att byta bostadsform. Den nya lägenheten är på 131 kvadratmeter och har nästan lika stora boytor som huset.

– Det känns flexibelt här. Vi kan flytta om på olika sätt när det kommer gäster, beroende på hur många vi är. Men inredningen har inte varit helt given. Alla vinklar och vrår och de lutande väggarna som går ihop med taket har gjort att vi har fått tänka till, förklarar Christina under husesynen. 

Bara två innedörrar

Bostaden har en ovanligt öppen planlösning och det finns bara två innerdörrar, till badrummet och sovrummet. I taket har de stadiga gamla träbjälkarna bevarats vilket ger en rustik och hemtrevlig känsla. Andra detaljer som ger karaktär är flera små prång och ett trekantigt köksfönster. Och inte minst andra våningen som erbjuder en praktfull vy över vardagsrummet långt nedanför.

– Innan vi flyttade hit gjorde vi oss av med mycket och håller fortfarande på att skaffa nya möbler, mattor och lampor. Det är lite tomt här men vi vill inte övermöblera. Vi ska bo in oss först, avslutar Jan-Eric Hallin.

På vägen ut väljer vi att promenera ned i stället för att ta hissen. Sätter fötterna på bastanta gamla trappsteg i kalksten och granit som har hängt med i nästan 100 år, liksom de dekorativa svarta smidesräckena. Trapphusen är rymliga och ljusa och leder ut till långa korridorer på varje våningsplan. Det är inte svårt att få associationer till en sjukhusmiljö och tänka sig hur det en gång såg ut här.

Särskilt inte när vi står framför Åke Broviks färgsprakande konstverk från 1955. En jättebild som på andra våningen målats direkt på väggen och speglar Renströmska sanatoriets verksamhet.

Det är vackert så.